(Lyrisk dikt, grekiska, ca 570 f.Kr., 28 rader)

Inledning

"Hymn till Afrodite" (ibland kallad " Ode till Afrodite " eller "Fragment 1" ) är den enda dikten av den antika grekiska lyrikern Sappho Trots att hon enligt antika källor producerade många poesiböcker har mycket lite av hennes verk bevarats intakt, och den enda anledningen till att vi har denna fullständiga dikt är att en romersk talare vid namn Dionysos (som levde i Rom omkring 30 f.Kr.) citerade den i sin helhet i ett av sina egna verk.

"Hymn till Afrodite" börjar med att den oidentifierade talaren ber den odödliga gudinnan Afrodite, dotter till den mäktige Zeus, att använda sina unika färdigheter för att snärja en motvillig älskare. Hon ber gudinnan att inte ignorera hennes vädjan och därmed krossa ett hjärta som redan är drabbat av sorg.

Författaren påminner Afrodite om hennes tidigare tillgivenhet och om de sånger som har sjungits till hennes ära, och om hur gudinnan tidigare har hört och besvarat talarens böner och gjort resan från sin fars gyllene palats till denna dödligas mer anspråkslösa hem.

Det är först när Afrodite svarar i den femte strofen som det blir tydligt att det är Sappho I den sjätte strofen försäkrar Afrodite, trots att det är oklart om den ovilliga älskaren är en man eller en kvinna, att Sappho att även om han/hon kanske är motvillig nu, kommer han/hon snart att ändra sig och återvända Sappho 's kärlek i lika hög grad.

Den sista strofen upprepar Sappho 's vädjan till Afrodite att kämpa för henne och lindra hennes lidande.

Även om vi inte har något exakt datum för när dikten skrevs, skulle den ha tillkommit någon gång i början av 600-talet f.Kr. Sappho använde för att organisera en grupp av sina unga kvinnliga studenter i en "thiasos", en kult som dyrkade Afrodite med sånger och poesi, och "Hymn till Afrodite" komponerades troligen för att framföras inom denna kult.

Dikten består av en vädjan, i sju fyrradiga strofer av hennes egen Sapphic-metrum, från Sappho Det påpekas att gudinnan har hjälpt poeten många gånger tidigare, och Afrodites personliga svar, som antyder nästan en intimitet med sin hängivna, är positivt och hoppfullt.

• Modern översättning från 1997 av Elizabeth Vandiver (Diotima): //www.stoa.org/diotima/anthology/vandiver.shtml
• Grekiska originalet och en mängd olika engelska översättningar från 8- och 1800-talet (Classic Persuasion): //classicpersuasion.org/pw/sappho/sape01u.htm