(Didaktisk/Elegisk dikt, latin/romersk, 1 CE, 2 330 rader)

Inledning

"Ars Amatoria" ( "Konsten att älska" ) är en samling av 57 didaktiska dikter (eller, kanske mer exakt, en burlesk satir över didaktisk poesi) i tre böcker av den romerske lyrikern Ovid Dikten är skriven i elegiska kupletter och färdigställdes och publicerades år 1 e.Kr. Dikten innehåller lärdomar om hur och var man hittar kvinnor (och män) i Rom, hur man förför dem och hur man hindrar andra från att stjäla dem.

En mycket kortfattad allmän sammanfattning av de tre böckerna i "Ars Amatoria" kan anges enligt följande:

Bok1:

Del I: Hans uppgift.

Del II: Hur du hittar henne.

Del III: Sök medan du är ute och går.

Del IV: På teatern.

Del V: På tävling eller cirkus.

Del VI: Triumph är också bra.

Del VII: Vid middagsbordet.

Del VIII: På stranden.

Del IX: Hur du vinner henne.

Del X: Först säkra tjänaren.

Del XI: Glöm inte hennes födelsedag.

Del XII: Skriv och ge löften.

Del XIII: Var där hon är.

Del XIV: Se presentabel ut.

Del XV: Var djärv vid middagen.

Del XVI: Löften och bedrägerier.

Del XVII: Tårar, kyssar och att ta ledningen.

Del XVIII: Var blek och akta dig för dina vänner.

Del XIX: Var flexibel.

Bok 2:

Del I: Hans uppgift.

Del II: Du behöver sinnesgåvor.

Del III: Var vänliga och goda.

Del IV: Ha tålamod och följ reglerna.

Del V: Var inte svaghjärtad.

Del VI: Att vinna över tjänarna.

Del VII: Ge henne små smakfulla presenter.

Del VIII: Föredra henne och ge henne komplimanger.

Del IX: Trösta henne i sjukdom.

Del X: Låt henne sakna dig (men inte för länge).

Del XI: Ha andra vänner (men var försiktig).

Del XII: Användning av afrodisiaka.

Del XIII: Väcka hennes svartsjuka.

Del XIV: Var klok och lid.

Del XV: Respektera hennes frihet.

Del XVI: Håll det hemligt.

Del XVII: Nämn inte hennes fel.

Del XVIII: Fråga aldrig om hennes ålder.

Del XIX: Ha inte för bråttom.

Del XX: Uppgiften är slutförd (för tillfället...).

Bok 3:

Del I: Nu är det dags att undervisa flickorna.

Del II: Var noga med hur du ser ut.

Del III: Smak och elegans i hår och klädsel.

Del IV: Sminkning, men privat.

Del V: Dölj dina brister.

Del VI: Var ödmjuk i skratt och rörelser.

Del VII: Lär dig musik och läs poeterna.

Del VIII: Lär dig dansa och spela spel.

Del IX: Bli sedd runt omkring.

Del X: Se upp för falska älskare.

Del XI: Var försiktig med brev.

Del XII: Undvik lasterna, gynna poeterna.

Del XIII: Försök med unga och äldre älskare.

Del XIV: Använd avundsjuka och rädsla.

Del XV: Spela kappa och dolk.

Del XVI: Få honom att tro att han är älskad.

Del XVII: Se upp med hur du äter och dricker.

Del XVIII: Och så till sängen....

De två första böckerna i Ovid 's "Ars Amatoria" publicerades omkring år 1 f.Kr. och den tredje (som behandlar samma teman ur ett kvinnligt perspektiv) tillkom året därpå, år 1 e.Kr. Verket blev en stor populär framgång, så stor att poeten skrev en lika populär uppföljare, "Remedia Amoris" ( "Läkemedel för kärlek" ), som kort därefter gav stoiska råd och strategier om hur man undviker att bli sårad av kärlekskänslor och hur man blir kär.

Den hyllades dock inte överallt, och det finns berättelser om att vissa lyssnare lämnade tidiga uppläsningar i avsky. Många har antagit att den vulgära och oanständiga "Ars Amatoria" , med sitt hyllande av sex utanför äktenskapet, var till stor del ansvarig för Ovid 's förvisning från Rom år 8 e.Kr. av kejsar Augustus, som vid den tiden försökte främja en mer sträng moral. Det är dock mer troligt att Ovid var på något sätt inblandad i fraktionspolitik i samband med tronföljden och/eller andra skandaler (Augustus adoptivson Postumus Agrippa och hans dotterdotter Julia förvisades båda ungefär samtidigt). Det är dock möjligt att "Ars Amatoria" kan mycket väl ha använts som officiell ursäkt för nedflyttningen.

Även om verket i allmänhet inte ger några direkt användbara praktiska råd, utan snarare använder kryptiska anspelningar och behandlar ämnet med den bredd och intelligens som kännetecknar en elegant konversation, är den ytliga briljansen i poesin ändå bländande. Ämnets vanliga situationer och klichéer behandlas på ett mycket underhållande sätt, kryddat med färgstarka detaljer frånGrekisk mytologi, romerskt vardagsliv och allmän mänsklig erfarenhet.

Men i all sin ironiska diskurs Ovid undviker att bli direkt vulgär eller obscen, och sexuella frågor i sig behandlas endast i förkortad form mot slutet av varje bok, även om även här Ovid behåller sin stil och sin diskretion och undviker alla pornografiska inslag. Till exempel behandlar slutet av den andra boken njutningen av samtidig orgasm, och slutet av den tredje delen diskuterar olika sexuella positioner, även om det sker på ett ganska lättsinnigt och ironiskt sätt.

Passande för ämnet är dikten komponerad i kärlekslyrikens elegiska par snarare än de daktyliska hexametrar som vanligtvis förknippas med didaktisk poesi. Elegiska par består av alternerande rader av daktylisk hexameter och daktylisk pentameter: två daktyler följt av en lång stavelse, en cæsur, sedan ytterligare två daktyler följt av en lång stavelse.

Verkets litterära briljans och folkliga tillgänglighet har gjort att det har förblivit en mycket läst inspirationskälla, och det ingick i kursplanerna för medeltida europeiska skolor på 1000- och 1100-talen. Men det har också senare fallit offer för utbrott av moralisk förtrytelse: alla Ovid 's verk brändes av Savonarola i Florens, Italien 1497; Christopher Marlowes översättning av "Ars Amatoria" förbjöds 1599, och en annan engelsk översättning beslagtogs av den amerikanska tullen så sent som 1930.

• Engelsk översättning (Perseus Project): //www.perseus.tufts.edu/hopper/text.jsp?doc=Perseus:text:1999.02.0069:text=Ars:book=1
• Latinsk version med översättning ord för ord (Perseus Project): //www.perseus.tufts.edu/hopper/text?doc=Perseus:text:1999.02.0068:text=Ars