Innehållsförteckning
Catullus biografi
Inledning |
I denna dikt skrev Catullus om sig själv. Han började tala om sin dårskap och hur allt är förlorat. I rad tre skrev han om hur solen brukade lysa starkt på honom, särskilt när han var med Lesbia. I rad fem upprepade han en rad som han ofta använder när han talar om henne: han älskade henne som ingen annan någonsin skulle göra.
Men i rad sex berättar han att det fanns så många glädjeämnen som han hade med Lesbia. Men i rad sju berättar han att hon inte önskade de saker som han önskade. Hon förgyllde hans dagar, men känslan var inte ömsesidig. Som i rad nio berättar Catullus att hon inte önskade honom, och hon önskar inte längre. En galning borde inte heller önska henne längre. Ingen borde följa henne. Galningen borde ...inte leva i misär utan vara starka och beslutsamma.
Catullus säger till sig själv att han kan vara stark och inte längre kommer att gå efter Lesbia, särskilt eftersom hon inte vill vara med honom. Han frågar sig sedan vilket liv som finns kvar för honom nu när hon inte längre vill ha honom. Han undrar vem han kommer att älska och vem som kommer att älska honom tillbaka. Han vill veta vem han ska kyssa. Han påminner sig själv om att vara stark och fast, nu när han inte längre har någon att kyssa eller någonläppar att bita i.
Han är uppenbart upprörd över sin relation med Lesbia, eftersom den inte längre existerar Han älskade henne som ingen annan någonsin skulle älska henne, och hon avslutade det genom att inte längre vilja vara med honom. I rad 12 till 13 önskade han henne farväl och berättade att han inte längre skulle söka henne. Men i rad 14 undrar han vad hon kommer att göra när ingen frågar efter henne.
Se även: Catullus 8 ÖversättningCarmen 8 |
| Linje | Latinsk text | Engelsk översättning |
|---|---|---|
| 1 | MISER Catulle, desinas ineptire, | Stackars Catullus, det är dags att du upphör med din dårskap, |
| 2 | et quod uides perisse perditum ducas. | Och konto som förlorat vad du ser är förlorat. |
| 3 | fulsere quondam candidi tibi soles, | När solen sken klart på dig, |
| 4 | cum uentitabas quo puella ducebat | när du brukade gå så ofta dit min älskarinna ledde, |
| 5 | amata nobis quantum amabitur nulla. | hon som älskades av mig som ingen någonsin kommer att älskas. |
| 6 | ibi illa multa cum iocosa fiebant, | Där och då fick vi dessa glädjeämnen, så många, så glada, |
| 7 | quae tu uolebas nec puella nolebat, | som ni önskade eller som min dam inte önskade. |
| 8 | fulsere uere candidi tibi soles. | För dig har dagarna verkligen varit ljusa. |
| 9 | nunc iam illa non uult: tu quoque impotens,noli | Nu vill hon inte mer - och det borde inte du heller vilja, stackars galning, |
| 10 | nec quae fugit sectare, nec miser uiue, | eller följa henne som flyger, eller leva i misär, |
| 11 | sed obstinata mente perfer, obdura. | men med fast beslutsamhet, uthärda, var fast. |
| 12 | uale puella, iam Catullus obdurat, | Farväl, min älskarinna; nu är Catullus fast; |
| 13 | nec te requiret nec rogabit inuitam. | Han kommer inte att söka dig eller fråga dig mot din vilja. |
| 14 | at tu dolebis, cum rogaberis nulla. | Men du kommer att ångra dig, när du inte blir tillfrågad. |
| 15 | scelesta, uae te, quae tibi manet uita? | Åh, stackars sate! Vad har du kvar att leva för? |
| 16 | quis nunc te adibit? cui uideberis bella? | Vem kommer nu att besöka dig? För vem kommer du att verka rättvis? |
| 17 | quem nunc amabis? cuius esse diceris? | Vem kommer du att älska nu? Vem kommer du att kallas? |
| 18 | quem basiabis? cui labella mordebis? | Vem ska du kyssa? Vems läppar ska du bita i? |
| 19 | at tu, Catulle, destinatus obdura. | Men du, Catullus, var beslutsam och fast. |
Tidigare Carmen
Resurser |
VRoma-projekt: //www.vroma.org/~hwalker/VRomaCatullus/008.html
Se även: Beowulf: Öde, tro och fatalism Hjältens väg