Catullus biografi

Denna vers är baserad på en diktfragment från poeten Sappho Det är det, logiskt sett, skriven i Sapphic Meter , och är nästan identiskt med versfragmentet Sappho 31. Catullus har ersatt den centrala kvinnofiguren med sin älskade musa, Lesbia.

Det verkar så, när dikten börjar, att en observatör iakttar en ung kvinna som äter en intim middag med sin partner - Det är oklart om denna person är en älskare eller make. Vissa teorier går ut på att han är varken eller, utan en bror eller nära vän till familjen.

I både Catullus 51 och Sappho 31, Det är uppenbart att observatören mycket gärna skulle vilja byta plats. med den manliga följeslagaren men vet att hon eller han (beroende på vilken poet du hänvisar till) inte har någon chans. Den älskades följeslagare är som en gud, en fin manlighetsfigur, och det är osannolikt att observatören kan matcha hans charm.

I båda dikterna, Observatören konstaterar vidare att det räcker med att bara titta på kvinnan för att upphetsningen ska nå nästan svimfärdiga nivåer Oförmögen att tala, mörker över synen, stickningar ... det är tydligt att observatören vill förskjuta den manliga följeslagaren och ta hans plats.

Slutet på Sapphos version har gått förlorat, men Catullus fortsätter med att intala sig själv att han har för mycket tid över. . " För mycket fritid "Sedan tillägger han att för mycket fritid ger honom problem. Faktum är att för mycket fritid har fått kungar att falla och rika städer att falla.

Det är här vi börjar undra om Catullus verkligen tänker på Lesbia, eller om han använder hänvisning till sin musa som en metafor för den romerska republikens bedrövliga tillstånd? Tack vare de stridande generalerna hade Rom utsatts för flera otrevliga händelser vid den här tiden. Med detta i åtanke ska vi ta en titt på aktörerna i detta antika drama.

Den har Det har ofta föreslagits att Lesbia var Clodia Metelli, hustru till Caecilius Metellus Celer och syster till Publius Clodius Pulcher. Clodia var änka när hon blev tillsammans med Metellus. Någonstans på vägen blev de osams. Metellus var inblandad i en stor politisk konflikt som hade att göra med att hjälpa Ptolemaierna - något som inte skedde eftersom senaten upptäckte en förutsägelse som talade emot det. Metellus ställdes inför rätta för sin inblandning i detta och flera andra brott, inklusive anklagelser om att han försökt förgifta Clodia. Det sista brottet väcktes mot honom av Publius Clodius Pulcher.

Före rättegången hade Clodius anklagats för att ha stört en religiös sammankomst för enbart kvinnor, förklädd till en vestalisk jungfru. Julius Caesars hustru, Pompeiia var ansvarig för att arrangera detta evenemang eftersom Julius var Pontifex Maximus vid den tidpunkten, och hon anklagades för att ha samarbetat med Clodius. Caesar vittnade om att Pompeiia var oskyldig men skilde sig sedan från henne Det är möjligt att skilsmässan var politiskt motiverad eftersom det var ett äktenskap som arrangerades för att vinna Pompejus gunst, som var en inflytelserik general vid den tiden.

Det är säkert att Catullus var medveten om alla dessa händelser. Kanske hoppades han att han i all förvirring och kaos på något sätt skulle kunna få kontakt med den kvinna som han hade älskat på avstånd. Men några av hans andra verser tyder på att det inte skulle bli så.

Med allt skvaller och alla historier som berättas om Men det för oss till den stora frågan: handlade denna lilla dikt som byggde på Sapfos fragment verkligen om hans hopplösa dyrkan på avstånd av sin Lesbia, eller handlade den mer om de olika politiska strömningarna? Vem var den gudalike mannen? Var det Caecilius Metellus Celer? Metellus var en av Pompejus löjtnanter, vilket skulle göra honom till en intresserad part i den skandalösa skilsmässan i Pompeiia. Menade Catullus verkligen att Roms adelsmän hade för mycket tid över om de kunde ägna sig åt så många olika upptåg?

Eller så kanske han bara förebrådde sig själv för att han längtade efter något han inte kunde få. Eftersom vi blickar tillbaka på mer än 2000 års historia är det svårt att säga. Kanske var det lite av allt detta. Händelserna i Rom har förvisso gett eko genom tiderna.

Lika viktigt kan det vara att använda Sapphic Meter Det är en svår stil att tillämpa på engelska eftersom det engelska språkets naturliga rytm är jambisk, medan sapphic-metern är trokéisk.

Jambisk poesi består av "jamb" som är två stavelser där den första är obetonad och den andra betonad. Den inledande raden i en barnvisa som lyder "Jag hade ett litet nöt-träd" är ett utmärkt exempel på jambisk struktur. Diktens struktur börjar med "Jag hade ett litet nöt-träd, och..." Som du kan se består denna rad av fyra jambiska stavelser.

Trokéisk är den naturliga rytmen för latinbaserade språk Shakespeare använde en lös tillämpning av det när han skrev sången för de tre häxorna i Macbeth. Här är en exempelrad: "Gall of goat, and slips of yew..." När vi tittar på strukturen går den "gall of/goat and/slips of/ yew". Så du kan se att där jambisk går ba-BUMP, ba-Bump, går trokéisk BUMP - ba, BUMP- ba.

Tyvärr har strukturen, som så ofta, gått förlorad i översättningen. Vi kan inte heller vara säkra på vad Catullus hade för motiv för att låna Sapfos struktur till denna dikt, såvida han inte antydde att Lesbia liknade Sapfo. En sak kan vi vara säkra på: han hade sina skäl. Catullus skapade sina dikter med ett syfte och verkar vanligtvis ha haft mer än ett lager av mening i deras innehåll. Språket var viktigt för romarna. De räknade det som en av de färdigheter som alla gentlemän borde ha.

Om vi återför allt detta till Catullus och hans längtan efter Lesbia, kan vi vara säkra på att oavsett hans primär avsikt, att han skrev på mer än en nivå Det finns även en möjlighet att Rom självt var Lesbia, och att dyrkan av en gift kvinna bara var en sidofråga. Det skulle inte vara första gången som en kvinnlig ikon användes för att representera en stad eller nationalitet. Det är även troligt att Catullus skrev på mer än en nivå, samtidigt som han spände sina muskler som poet.

Vad vi vet är att tack vare Catullus och andra efterföljare har fragment av Sapphos verk bevarats Kanske kan vi till och med säga att Catullus beundrade hennes verk. Men som med alla sådana spekulationer kommer vi inte att kunna gå tillbaka och fråga honom om hans avsikt förrän någon uppfinner en fungerande tidsmaskin. Därför har vi bara kvar de skrifter och register som finns tillgängliga för att ge oss ledtrådar om poeten och hans avsikt. Med tanke på den tid som ligger mellan vår tid och hans, är vilyckligt lottade att ha så mycket som fortfarande finns tillgängligt för oss.

Tidigare Carmen

VRoma Project: //www.vroma.org/~hwalker/VRomaCatullus/051.html